Swanns värld 196 - 211

Swann blir introducerad hos Verdurins. Medlemmarna i kärntruppen beskrivs en efter en, och särskilt doktor Cottard verkar löjlig. Han är klumpig, försöker dölja sina sociala brister, hans humor är banal och han "saknar fullständigt det kritiska sinne varmed han trodde sig iaktaga allt. Paret Verdurin verkar betrakta honom med överseende, och det hela gör att hela deras salong verkar lite löjlig.

Swann gör succé, trots att Verdurins var lite oroliga att han skulle vara en "tråkmåns", från societeten. Swanns salongsvana är tvärt om en tillgång för honom eftersom han "i likhet med alla som har levat med en smula inte längre hysta några vanföreställningar om det {salongslivet} vare sig på grund av längtan eller avsky, och därför betraktade det såsom fullständigt betydelselöst". Denna instälning ger Swann en älskvärdhet, social smidighet och värdsmannamässighet. Han bryr sig inte mycket om social rang och hierarkier, och trots att han enligt dessa står över Verdurins är han uppriktigt vänlig mot dem. Swann är alltså det perfekta salongslejonet, populär i alla läger, just för att han vänder salongslivets konventioner uppochner. Bravo!

Swann blir presenterad för gästerna hos Verdurins, och bland dessa fäster jag mig särskilt vid pianisterns faster, som sluddrar ohörbart för att dölja sin brist på bildning. På sätt och vis är hon kanske typisk för salongen, där egentligen alla verkar lite småkorkade.

Pianisten börjar spela en Sonat, som berör Swann mycket djupt. Författaren beskriver nogsamt hur musiken kastar Swann mellan olika känslor. Det är ju en lite speciell sak att beskriva musik så noggrannt i litteratur, eller snarare, det som beskrivs är, i sann Proust-anda, de känslor som genomfar Swann under lyssnandet. Som läsare känner man inte till stycket som spelas, Vinteuils sonat. Enligt ett resonemang här skulle stycket i fråga kunna vara Faurés Violin Sonat Nr. 1 i A-dur Op. 13 .

Swann tvivlar på att den Vinteuil som komponerat stycket skulle kunna vara pianoläraren Vinteuil i Combray, men det tror jag att det är.