Swanns värld s 20-26

Böckerna som jag läser har en gång tillhört min farmor och farfar. På titelbladet till den första volymen står antecknat: "Nov 85. Börjar om, läser för andra gången. Fem år har verket legat för att läsas högt 3/12 -85 L.O". L.O är min farmors initialer. Det känns fint att tänka på farmor och farfar, läsandes högt ur samma sidor som jag läser nu. 1985 var jag fem år gammal.

Farmor och farfar har gjort understrykningar i marginalen vid vissa rader i boken. De första är vid beskrivningarna av Swanns position i societetslivet, som beskrivs som ett kastsystem där ingen får röra sig utanför sin klass utan att svika densamma. Framför allt uppfattar berättarens "grandtant" det så. Jag undrar varför farmor (som jag, av någon anledning, tror var den som läste och strök under. När jag läser hör jag ibland hennes röst.) Jag föreställer mig att de jämförde sitt eget sällskapsliv med det i boken. Farmor och farfar bodde i en villa i Bromma, där jag själv bodde ett tag när jag flyttade till Stockholm från Linköping. De kom båda två från Västmanland, och hade förflyttat sig från sin ursprungliga "klass". Deras sällskapsliv måste såklart varit mer progressivt än Swanns, men nog så konservativt sett från mitt perspektiv. Jag får fortsätta fundera över det här och hålla det i åtanke när jag läser.

På sidan 23 gör författaren något intressant. Han lämnar berättelsen för att beskriva hur människor blir till genom att spegla sig i andra. Eller snarare, han beskriver hur var och en skapar en egen karaktär av personer som man möter och lär känna, hur man får intryck och definierar en person utifrån dem. Huvudpersonens grandtant skapar sig så en bild av Swann, som inte stämmer alls. Eller snarare, Swann har flera sidor än dem grandtanten känner till. Den person Swann är hos familjen i Combray är en, den person Swann är i Paris societetsliv är en annan. Precis som för vem som helst, egentligen. I Prousts berättelse framstår det som om grandtanten är ute och cyklar, att Swann i själva verket är någon helt annan än den hon tror. Men behöver det vara så? Jag får intrycket att Swann rivs i Combray - han kommer dit på middag en gång i veckan. Han tycks gilla den person han är i Combray, och det behöver inte betyda att han bara vill vara den personen. Det är det som är poängen med att ha fler än en vän - genom att spegla sig i flera personer kan man faktiskt vara flera personer. Eller åtminstone få flera sidor av sin personlighet belyst. Och det är kanske det här som är hela romangenrens styrka - att en person kan tillåtas tala med flera röster och framstå som hel. Eller ska man säga heltecknad?

Sedär - hela romankonsten på ett bräde på de 26 första sidorna!