Swann är förändrad. Hans vänner märker det, då han inte längre utnyttjar dem för att bli presenterad fön potentiell erövring.
Ångesten från kvällen då han inte funnit Odette hos Verdurins driver honom att alltid försätta sig i situationer då han inte känner den, det vill säga situationer då Odette väntar honom.
Swann vet dock att hans kärlek "inte stod i proportion till den yttre verkligheten". Det vill säga, Odette är egentligen inte värd all den tid och allt det han offrar för kärleken, detta när Swann betraktar relationen utifrån, från en objektiv synvinkel. Men här kommer Vinteuils sonat in i bilden. När Swann hör Odette spela den på sitt ostämda piano öppnas ett utrymme inom honom där kärleken blir möjlig. Detta utrymme är i Swanns ögon en högre verklighet än den konkreta. S
tycket som beskriver detta har mina farföräldrar strukit under. Min farfar spelade själv fiol och uppskattade kanske beskrivningen av musikens makt. Swann finner dock ett stråk av vemod i stycket, som gör honom orolig över kärlekens bräcklighet, och just detta vemod är också nödvändigt.
Swann och Odette träffas bara på kvällarna. Swann föreställer sig Odettes dagliga liv som "ett av Watteaus skissblad". Men en gång får han syn på henne på stan, dagtid. Det stör Swann, eftersom han bara vill känna den Odette som han besöker kvällstid, inte någon vardags-Odette.
Paret är mycket olika. Odette är föga intelligent, enligt Swann. Hon begriper föga av hans konststudier och smak. Hon uppskattar däremot hans världsvana och imponeras av de societetskretsar han rör sig i, utan att hysa någon förhoppning om att själv delta däri. Hon imponeras också av hans lättvindliga sätt att hantera pengar.
Odette lockas av allt som hon uppfattar som "chict". Detta chic-begrepp ges en lång utredning, där Proust förklarar att Odettes "chic" inte är detsamma som societetens "chic". "Chic" finns i alla samhällsklasser. I Odettes klass är "chic" tillgängligt för alla, men i societetens är den mer exklusiv. Swanns societet har en intuitiv känsla för vad som är "chic", och den "emanerar från ett fåtal personer". Begreppet påminner om kultursociologen Pierre Bourdieus begrepp "habitus", som är mycket användbart när man talar om sådana här saker - hur en viss klass konstituerar, och konstitueras av, en viss smak. Till Swanns världsvana hör förstås att han inte ängslas så mycket över vad som är "chic".
Här framgår det också att Swann bor vid Quai d'Orléans på Ile Saint-Louis, något som Odette finner komiskt och gammalmodigt, liksom Swanns vurm för antikviteter. Odette är mer inne på modernare stil, som orientaliska prylar. Men hon uppskattar människor som proklamerar sitt ointresse för pengar och intresse för gamla ting, poesi och konst. De som däremot lever så, som Swann, tycker hon är löjliga. Åter till Pierre Bourdieu, som också beskriver hur den som vill vinna kulturell aktning i borgerliga kretsar, först, som en investering, måste invertera de värden som borgerligheten bygger på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar