Swanns värld s 65-70

Den här kyrkan alltså, vilken grej! Som vanligt beskriver Proust den inte på ett sådant sätt så att läsaren förstår hur den faktiskt ser ut, utan bara de egenskaper hos kyrkan som han minns och som betyder något för honom. Som kyrktornet som, om man ska tolka det hela bokstavligt, måste vara groteskt stort och synligt överallt. Tornet tycks ha betytt enormt mycket för författaren.

Fortfarande används mycket matrelaterade liknelser. Undrar varför mat ligger så nära till hands för författaren. Egentligen är det kanske självklart. Minneskedjan sätts igång av madeleinekakan och skildringarna uppehåller sig mycket vid Francoise och hennes bestyr i köket. Hittills har det ju berättats mycket om vad familjen äter och varför, medan läsaren å andra sidan lämnas helt okunnig om berättarens pappa. Det är lite märkligt, eftersom det måste vara tack vare honom som familjen vistas i Combray.

Det här med bildspråket. Det är förstås ingen slump att Proust väljer de liknelser han väljer, men jag kan ändå inte begripa varför. Den enda förklaring jag kan finna till matliknelserna är att smakupplevelser fungerar som nyckeln till minnet, men jag finner inte den förklaringen tillfredställande.