Swanns värld s 51-65

Det kommer att ta sin tid det här. Det är inte så att jag läst samtliga ovan nämnda sidor på en gång. Nej, ofta läser jag bara två-tre sidor per kväll innan jag somnar. Sängen är ingen bra läsplats, i alla fall ingen bra Proustplats. Jag måste hitta andra tillfällen att läsa.

På trettondagens syskonmiddag stötte jag på en till Proustskeptiker, min bror. Han hade läst den första boken för ett tag sedan, men hade inte fastnat för den. En del klassiska scener mindes han väl. Men i övrigt, nja. Jag försökte minnas vad jag egentligen tyckte om boken första gången jag läste den, men jag kommer faktiskt inte ihåg. Det var när jag pluggade litteraturvetenskap och hade väldigt mycket att läsa, så jag stannade nog inte upp och funderade.

De sidor jag nu läst i början av andra kapitlet börjar med beskrivningen av Combray och slutar med beskrivningen av kyrkan. Combray liknas vid en grå fårflock som samlas kring sin herde, kyrkan. Staden är grå, men kyrkan är magnifik. Jag försöker hålla i minnet hur författaren beskriver detta som ett sätt att frammana platserna på nytt. Det intressanta är inte det specifikt geografiska, utan temperamentet som författaren filtrerar minnena genom. Då är kyrkan särskilt intressant, som beskrivs som en projektionsyta för själva tiden där stenarna tycks flytande. Flera gånger liknas kyrkan vid maträtter, bakverk och köksredskap. Dessutom används en kortlek som liknelser flera gånger. Undrar varför? Tid, mat och spelkort i en kyrka, varför?

Grandtant Léonie är en lustig figur. Det är hon familjen bor hos i Combray. Tant Léonie tillbringar dagarna på sitt rum och spanar ut mot gatan där hon noggrant lägger märke till alla avvikelser. Åter kommer skvallret in i berättelsen. Man kan kanske säga att det finns två typer av skvaller. För det första intresset för skandaler och smaskigheter från folks privatliv. För det andra intresset för vad alla människor i ens närhet gör, som ett sorts kontrollbehov. Léonie ägnar sig åt den andra typen. Av beskrivningen av Combray tycks det heller inte finnas så mycket av den första sortens skvaller att berätta om. Kanske är människorna där så måna om sina fasader att inget sådant kommer fram, kanske pågår det faktiskt inga smaskigheter i Combray eller kanske undanhålls de den unga pojken.

Det här inlägget håller på att bli alldeles för långt, anser jag. Jag borde skriva oftare och kortare. Ska försöka med det.